Bosse-argumentet

Under höstterminen 2014 förekom det många konflikter mellan elever i årskurs sex på en skola i norra Stockholm. Konflikterna ledde till att elever kände en otrygghet och konfliktlösningen tog mycket av personalens arbetstid. Framförallt saknades en förmåga ifrån elever och föräldrar att se konflikterna utifrån den andra partens perspektiv, vilket ledde till att konflikterna blev svåra att lösa. För att förbättra tryggheten anställdes jag som resurs, med uppgift att hjälpa till med trygghetsarbetet. 

Jag önskade dock arbeta mer på djupet med tryggheten och förmedla en metod för konfliktlösning med kreativitet som verktyg.

Första dagen ställde jag öppet frågan till barnen om man kan värdera en konflikt eller medmänniska som man värderar en musiklåt? Vi avsatte tid för att jag skulle umgås med eleverna parvis en halvtimme två gånger. Barnen fick i uppgift att räkna antalet instrument eller ljudlager i Herbie Hancocks "Death wish", alltifrån 6-13 ljudlager skrevs ned av eleverna. Poängen med övningen var att visa att alla instrument bidrog till helheten.
Syftet var att erbjuda en introduktion till en mer balanserad världsbild om hur allt hänger ihop, med hjälp av musik.

Vi fortsatte trygghetsarbetet genom att låta eleverna skriva ned tankar om hur de ser på sig själva, samt hur de tror andra uppfattar dem. Vi ställde frågan om det finns olika sorters relationer, och vilka grundläggande värderingar som måste gälla oavsett relation. Tyngdpunkten i arbetet lades på att se konflikter utifrån andra perspektiv samt ta ansvar för sin egen roll i konflikten.